Ny studie: När avståndet till förlossningsvården ökar får kvinnorna ta ett större ansvar

Handdukar, filt, plastpåsar, vatten och sax. Det är några av sakerna som kvinnor boende i glesbygd berättade att de packade inför förlossningen, visar en ny studie.

Flera kvinnor förberedde två väskor: en vanlig BB-väska med sådant som behövdes på sjukhuset och en extra väska för en eventuell förlossning längs vägen. Där kunde det bland annat finnas en sax för att klippa navelsträngen.

Förberedelserna gjordes inte efter råd från vården, utan på kvinnornas eget initiativ för att vara redo om de inte skulle hinna fram till förlossningsavdelningen.

– Kvinnorna beskriver hur de själva läste på, planerade och försökte vara så förberedda som möjligt. De två väskorna blir ett konkret exempel på hur ansvaret för att hantera risk och osäkerhet delvis förskjuts från vården till kvinnorna själva, säger Hanna Morian, forskare vid Centrum för hälsa i glesbygd och Umeå universitet.

När avståndet påverkar möjligheten att söka vård

De långa avstånden fick också betydelse för kvinnornas kontakt med vården. Att åka in för en bedömning kunde innebära flera timmars resa och i kvinnornas berättelser fanns en oro för att komma in för tidigt och behöva återvända hem igen.

I intervjuerna framkom att kvinnorna väntade med eller avstod från att söka vård, trots att de upplevde symtom som oroade dem. Det gör kopplingen mellan geografisk tillgänglighet och patientsäkerhet särskilt viktig.

– Patientsäkerhet handlar inte bara om vilken kompetens och vilka resurser som finns på förlossningsenheten. Vi behöver också väga in vad som händer när avståndet till vården ökar. Om kvinnor väntar med att söka vård eller riskerar att föda längs vägen behöver även det vägas in ur ett patientsäkerhetsperspektiv, säger Hanna Morian.

När förlossningen sker längs vägen

Kvinnorna beskrev också hur den långa resan kunde innebära att delar av förlossningen behövde hanteras i bilen eller längs vägen, utan en barnmorska på plats. Situationer som vanligtvis sker i en skyddad miljö kunde i stället behöva hanteras på offentliga platser och under helt andra förutsättningar.

– Tillgång till förlossningsvård handlar också om under vilka förhållanden kvinnor ska behöva föda. Att riskera att föda längs vägen, utan en barnmorska på plats, väcker frågor om både integritet och värdighet, säger Hanna Morian.

Vad är rimligt att acceptera för att man bor i glesbygd?

Kvinnorna beskrev livet i glesbygd som ett aktivt och värdefullt val och accepterade att det kunde innebära längre avstånd och mindre service. Men i berättelserna drogs en gräns vid trygg tillgång till förlossningsvård.

För några av kvinnorna påverkade osäkerheten också tankarna på fler barn. Resultaten visar därmed att tillgången till förlossningsvård kan få betydelse även för möjligheten att bilda familj och fortsätta leva i glesbygd.

– Det här väcker viktiga frågor om vad jämlik vård innebär när de geografiska förutsättningarna ser så olika ut. Samma vårderbjudande innebär inte nödvändigtvis samma tillgång till vård när avstånden skiljer sig med flera hundra kilometer, säger Åsa Holmner, forskare vid Centrum för hälsa i glesbygd och Umeå universitet.