Digitalisering
Tillgång till vård och medicinsk kompetens ska inte avgöras av var man bor. Med digitala arbetssätt, som distansmöten och egenmonitorering, kan vården komma närmare invånarna, även i områden med låg befolkningstäthet. Det minskar behovet av långa resor och gör det möjligt att få bedömning och uppföljning i hemmet eller på hemorten, vilket ökar tryggheten för den enskilde.
Arbetssätt som utvecklats i glesbygd visar hur digitalisering kan bidra till ökad tillgänglighet, bättre kontinuitet och ett mer effektivt användande av kompetens. Dessa principer är relevanta i hela vårdsystemet. Digitalisering är därför inte bara en lösning för glesbygd, utan ett sätt att minska skillnader och skapa en mer likvärdig vård i hela landet.
Vår kunskap
Vår erfarenhet bygger på mångårigt forsknings- och utvecklingsarbete inom områden som distansjour, digital hemuppföljning och modeller där digitala och fysiska insatser kombineras. Västerbotten har länge varit en pionjär, både nationellt och internationellt, inom telemedicin och vård på distans, med grund bland annat i den kartläggning som genomfördes 2016.
Digitalisering kan ses som ett arbetssätt snarare än en teknisk lösning. Fokus ligger på hur digitala verktyg kan integreras i vårdens vardag och skapa nytta över tid för både patienter och medarbetare. Det möjliggör att primärvården kan ta ett bredare ansvar och att medarbetare får tillgång till stöd oavsett tid och plats. Det bidrar till ökad trygghet i arbetet och gör yrket mer attraktivt, vilket är viktigt för kompetensförsörjningen.
Distansoberoende vård: Hur primärvården kan ta ett bredare ansvar ("Sjukstuge-modellen").
Hållbar kompetensförsörjning: Hur digitala lösningar minskar jourbörda och professionell isolering, vilket är avgörande för att rekrytera och behålla personal (baserat på Recruit & Retain).
Kulturell anpassning: Hur digitala ingångar kan överbrygga hinder och skapa trygghet för exempelvis den samiska befolkningen.
Digitalisering i praktiken
När digitala arbetssätt införs genomtänkt ser vi effekter på vårdkvalitet, patienttrygghet, arbetsmiljö och ekonomi.
Genom utvecklingsarbete och i samverkan med verksamheter kring ”virtuella hälsorum” och hemmonitorering finns erfarenheter av hur provtagning och uppföljning av kroniska sjukdomar kan ske i hemmet. Effekter som observerats är ökad trygghet, färre inläggningar och minskat resande för både patienter och personal.
Sjukstugorna i glesbygd utgör en bärande modell för nära vård och ett konkret exempel på hur primärvården kan ta ett utökat ansvar. Modellen visar hur vård kan organiseras för att möta stora avstånd och begränsade resurser, samtidigt som kvalitet och kontinuitet upprätthålls.
Attraktivare arbetsmiljö och minskad jourbörda: Gemensamma distanslösningar för t ex sjuksköterskor och läkare skapar trygghet för personalen på plats och minskar slitaget på medarbetarna. Effekt: I Södra Lappland minskade kostnaderna för beredskapsjouren genom införandet av distansjour, samtidigt som behovet av kompensationsledighet sjönk.
